Gruppsamtal är meditation i kommunikation. Vi frågar, ser efter, undersöker tillsammans vad som kommer upp. Det är ett möte tillsammans så fritt från hierarkier och roller som vi bara kan snarare än t.ex. en frågestund mellan nybörjare och erfarna. Vi ger varandra och oss själva ordentligt med utrymme, ordentligt med tid och ordentligt med tystnad så att vi kan få möjlighet att iaktta våra egna reaktioner, få koll på våra betingningar och inte frestas att låta tänkande intellekt eller känslomässiga dramer ta över. En av de viktigaste sakerna i gruppsamtal är att lyssna. Vi lyssnar till orden, till tystnaden och till det som är bortom ord och tystnad. Andra viktiga saker är ärlighet och personlighet. Genom att inte förställa mig ger jag mig själv en möjlighet att upptäcka min egen sanning och andra att upptäcka sina. Genom att vara personlig blir det som betraktas något som berör, som är på riktigt snarare än en diskussion om idéer eller bilder. För att det ska finnas utrymme att kunna vara personlig är det viktigt att det som delas under gruppsamtalet inte berättas vidare kan hållas i en anda av förtroende och konfidentialitet.

Gruppsamtal är inte terapi. Vi försöker inte förändra varandra eller tala om för varandra vad som bör göras eller inte göras. Det finns förstås en terapeutisk effekt i att upptäcka sina egna blockeringar och se dom så klart att vi kan sluta vara offer för för dom men syftet är inte terapi utan att lyssna, se och utforska tillsammans.

Gruppsamtal är inte ett utbytande av åsikter, en debatt eller diskussion. Genom att obervera våra egna reaktioner, tankar, åsikter, värderingar, fördomar, känslor etc. kan vi lära oss någonting om oss själva och om att vara människa. Vi kan dela det och titta på det tillsammans utifrån ett öppet utforskande istället för att försöka övertyga någon annan om våra uppfattningar.

Gruppsamtal är inte primärt ett delande av erfarenheter eller historier. Om sådana kommer upp och hjälper till att bringa ljus över det som gruppen betraktar tillsammans är det förstås inga problem men kan vi vara medvetna om att berättandet av erfarenheter och historier lätt tenderar att bli ett delande av minnen? Kan vi vara här tillsammans i ögonblicket istället? Se på det som faktiskt pågår här och nu? Finns det möjlighet att ta upp någonting som verkligen är aktuellt? Kanske något som man brottas med just nu eller något man fick syn på under sittpasset innan dialogen som man skulle vilja titta närmare på tillsammans med andra.

Man kan också deltaga i tystnad iakttagande sina egna reaktioner på det som uttrycks. Ens tysta uppmärksamhet bidrar till gruppens energinivå. Vi kan också hjälpa varandra genom att fråga: "Vad menar du med det?", "Kan du utveckla det där?" och liknande. Genom att fråga hjälper vi talaren att gå djupare, hitta underliggande motiv eller se det klarare. Kan man, när en fråga läggs ut till gruppen eller ställs till en själv, ge sig tid att vara med den en liten stund och inte ha så bråttom att svara att svaret kommer ur reaktiv betingning? Känner man sig attackerad eller ifrågasatt när någon ställer en sådan fråga? Kan man i så fall observera det? Vad är det som händer? Vem är det som är attackerad eller ifrågasatt?

Andemeningen i gruppsamtal är att mötas och hjälpa varandra att tillsammans öppna upp och avslöja nyanser av denna underbara och outgrundliga erfarenhet av att vara. Vi som är värdar (Per och Olivier) är båda utbildade coacher med många års erfarenhet av meditativa gruppsamtal.